V a r d a g s l i v

V A R D A G S L I V ~ L A N T L I V ~ I N R E D N I N G ~ T R Ä D G Å R D ~ R E N O V E R I N G ~ M A T L A G N I N G

6 feb. 2013

Hunden, människans bästa vän

Jaa.. precis just vad det är.
Skrållan en ljuvlig jaktgolden tik Vassruggen Veizla Gasting
Skrållan kom till oss julen -07 med stor glädje minst sagt, iallafall från min sida, sambon var mindre nöjd speciellt då han fick en fortkörningsbot av polisen när vi skulle upp och hämta henne i Sunne, ingen bra start för dem =)


Skrållan några månader med vår dotter Minna

Hon var en sort av en glad huligan men mycket snäll och alltid med en fråga i hennes ögon, vilket lever kvar än idag, hon är verkligen en talande hund. Gjorde hon fel la hon huvet på sne och undrade -hände det nåt eller.
Jag kände mig ibland för hård mot henne och ibland även för snäll (undra vad Skrållan tänkte om mig egentligen) många känner nog igen sig, man ville så mycket, va bestämd men inte för hård va snäll men ändå bestämd hmm... jaa idag säger jag som min matte fröken sa -Du måste tänka lågiskt =)
Tänk att det ska va så svårt att bara luta sig tillbaka och göra det VI vill, tänkte jag många gånger. Jag kände mig ofta pressad och påverkad från alla håll vilket jag säkert inte var utan jag tillät mig bli det.



Vi tränade lydnad och tävlade, tränade apportering men kom aldrig längre tyvärr, för jag vågade inte. Jag har en hund full av resurser men vågade inte ta mig ut och göra prov. Och tillslut tappade jag fokus totalt på allt vad hunderiet va. Jag slutade va involverad i klubben, slutade va med på den årliga kennelträffen som är så nyttig och lärorik och minst sagt rolig, jag hoppade av träningar fick barn och tappade massor av hundmänniskor runt omkring, några har jag kvar såklart som fortfarande inspirerat mig under vår passiva tid.
Men sen blev det bara promenader och lite nödvändig små träning då och då men bara mest för Skrållans skull. Tack och lov att vi tatt det lugnt, för detta tror jag ledde till att vi hittat lugnet och har idag en relation som är otroligt dyrbar. Såhär täta har vi aldrig varit tidigare. För oss tror jag detta var bra.



Idag tar jag Skrållan gladeligen med ut på en promenad och tränar lite för att vi har kul tillsammans. Jag vet aldrig hur det går men kommer alltid hem med en känsla att vi har haft kul. Presis som när man åker iväg med en vän och shoppar, man vet aldrig vad man kommer hem med men kul har man haft =)
Men ibland är man inte alltid på topp och är det nån som kan sura så är det jag och då vill ingen va med mig (konstigt) men jag vill liksom sura men ändå inte men vet liksom inte hur jag ska vända det (tro mig jag tränar jag med). Men Skrållan kan konsten, för hon vågar trots mitt sura kroppsspråk med ilskna ögon så är hon inte rädd att försöka, -det kan ju gå att få gosa lite. Då kommer hon smygandes fram tyst tyst och sen känner man en kall nos som trycker sig hårt buffandes under armen, och tittar man så har man en skrattandes hund framför sig, ja det är speciellt.



Ja hon ser kanske arg ut men hon bara skrattar


Hon börjar ljusna mer och mer i ansiktet

Idag har jag ett annat tänk när det gäller MIN hund och jag försöker tänka lågiskt

Idag har jag en hund som är lydig med stor vilja att träna, hon är glad och sprallig lugn och harmonisk med andra ord, man kan säga att hon är min spegel, är hon stressad är oftast jag stressad.
Visst gör hon på bus ibland men hellre lite bus ibland än inget alls.
Jag gillar personligheter eller kanske man säger hundligheter förrästen, Skrållan har några i`déer för sig som verkligen visar sig vara Skrållan.


Hon skrattar med hela ansiktet
Hon äter inte sin mat i samma rum som mig
Hon apporterar korvar
Hon avskyr ljudet när man blåser och om
det blåser mycket ute och visslar i vinden ryser/lägger hon tassen för ögonen =)
Klappar man henne inte ser hon till att man gör det genom att trycka huvet mot handen fram och tillbaka.
Hon tränar fot med mig när hon känner att jag behöver tränas, som när jag lagar mat =)
Där jag är hemma där hittar man oftast Skrållan
 
Hon är en riktigt fin och speciell hund som ger så otroligt mycket energi en riktig vän helt enkelt!
Idag ska vi till Trollhättan och träffa Katarina som är otroligt duktig på jakt och apportering.
Det är några år sedan vi var där och nu vill vi lära oss mer och träffa lite hundfolk igen.
Denna våren ska bli mycket spännande att se vad som händer.

Här var Skrållan inte stor ett par månader på nybörjarkurs hos Katarina.
Gå in och kika på deras sida mycket inspirerande kopparhult.se
Ha en fin dag!
Kram Sanna

3 kommentarer:

  1. Vilken fin berättelse om din Skrållan, jag förstår att du älskar henne!
    Ha det fint!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Dessa underbara varelser som bara ger och ger! Själv har jag väntat på en speciell valp i flera år... Nu hoppas jag att tiken har blivit dräktig i dagarna :)
    Ha det bäst och njut av tiden tillsammans, kram Kate

    SvaraRadera
  3. så fint du skriver, underbart att få läsa.
    Ha en fin fredagskväll.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en rad här hos mig, det glädjer mig
Kram på dig